Nuckor, fruarna kommer!

Nuckor! Upp till kamp! Vi har allt för länge legat i dvala! Stärk särkarna och låt vårt avgrundsvrål runga! I våra sargade hjärtan är vi enade, men förtryckta av förpliktelser och livsöden har vi fogats efter Gestapos pagefriserade armé och i tysthet accepterat vildpenisarnas, räkornas, våpen och fläktrökarnas framfart. Stamnuckan räds framtiden, med denna utveckling ser nuckornas nästkommande tid mörk ut.

Den ståndaktiga prakten som förr kunde vinna en nucka i särk en viss respekt, riskerar i detta samhälle att leda till fördärvet, en ny grupp hotar att förminska oss, trampa på vårt intellekt och pressa oss in under fläktarna,  ja det är riktigt, vi, vi som en gång var avhållsamhetens ryggrad, renlighetens symbol riskerar att falla in under en fruktad kategori. En sunkig outfit, ett ovårdad yttre, en klen kroppshållning, en viljelös själ, ja ni hör, vi kommer jämställas med fläktrökarmammorna! Givetvis barnlösa, då just benämningen mamma kräver en viss insats som inte är aktuell för en nucka. Nuckornas fagra glans hotas att ersättas av en nikotinfylld rökridå. Nu är tiden att ta upp kampen för ståndaktigheten!

Våra fiender, den nya rörelsen härstammar från husmödrarna! Den goda husmodern kunde även gå under titeln frun och var en produkt av samhällets förväntningar, ni trodde vi lämnat henne bakom oss? Lyssna på nuckan, frun är mer levande än någonsin. Fruarna kännetecknades förr som nu av ett välvårdat yttre. Det handlade om omhuldade frisyrer, lagda luggar, välstrukna knälånga klänningar, med andra ord kjolstyg som inte täckte anklarna , oanständigt givetvis, men det missledda samhället har ofta felaktigt benämnt det som ”elegant”. Fruarna styrde sina territorium med en hygienisk järnhand, de ingav respekt, trygghet, ordning och reda! Till en stor del liknade fruarna oss nuckor, givetvis bortsett från det orena förpliktelser som ett äktenskap medför.

För fruarna var det av yttersta vikt att framvisa ett rent och prydligt hem, väluppfostrade, intelligenta avkommor med ett fördelaktigt utseende som kunde komma att locka framtida avelsmaterial till boet. Maken skulle hållas vid gott mod och det skulle minsann vara synligt! En frus territorium förväntades bjuda på doft av nybakad äppelpaj, färskpressad aprikos och syltad ingefära. Allt från det egna landet och den prunkande trädgården givetvis, en husmoder förväntades dock innehava rena nagelband, silkeslena handflator och knogar utan extra broskpålagringar, ju slätare, vitare och renare, desto högre rang fick frun.

En frus position avgjordes av en grupp hängselprydda, moraliskt felande vildpenisar, alltid utrustade med hattar och cigarrer. I juryn ingick även andra fruar eller husmödrar. Nuckan som är en gammal ras hade en viss position i samhället, men kunde ofta ses som en piga i ett av de mest ståndaktiga hushållen, högst uppskattad för sina effektiva insatser i syltning, saftning och knäskurning med rotborste och såpa, nuckans knogar var röda, hennes händer starka och huden sargad och sträv. En nuckas passioner och drömmar utgjorde således inget hot och en tyst sämja fanns uttalad fruar och nuckor emellan.

Nuckor och fruar har sedan urminnes tider levt sida vid sida i ett accepterad samförstånd, en fru utan piga föll snabbt i rang. I dagens samhälle, bland räkor och våp har nuckorna fått andra förpliktelser, men det ligger fortsatt i en nuckas natur att ta sina uppgifter på största allvar och vara sig själv trogen med en anständig och helt ohednisk mängd passion. Detta har i dagens samhälle lett till att fruar och nuckor kan komma i kombattant med varandra, de ska nu samexistera på samma plan, konkurrera om platserna som fortsatt styrs av de moraliskt felande vildpenisarna och nu även instagramprofilerna!

De nya fruarna har en glänsande hårrem, en ren hy, moderiktiga outfits, de har ett vänligt yttre och ett högt intellekt. I takt med evolutionen har avelsbehovet dock minskat och fruarna avlar allt senare i livet, men när avkommorna kommer så är de givetvis glänsande, flerspråkiga och välartade på alla sätt. Fruarna rör sig ofta i flock, lever i separata bon med tillhörande hanar, har en karriär med tillhörande portfölj i ekologiskt läder. De följer oftast samma cykler och dygnsrytmer. De livnär sig till största delen på proteinrika fröer och pressade kolhydratfattiga frukter.

En fru kommer alltid i tid och fullföljer alltid sin uppgift till punkt och pricka, till detta avseende är hon inte mycket olik nuckan. Till skillnad från en nuckas grå anlete har hon ett vänligt leende och hon talar om de mest aktuella trenderna, hon är avundsvärd, rakryggad och målmedveten. En frus första intryck är omvänt en nuckas, färgstarkt och respektingivande. Hon får nuckan att blekna och torka allt längre in i särken!

 

Men nuckor, vi får inte glömma vad som ligger bakom fruarnas drivkraft! Frun saknar sann passion, hennes framgång drivs av bekräftelse. Hon eftersträvar det fräscha och det prydliga för att vinna juryns röster. Hon är en kappvändare och hon är inte ensam, hon är en flockmedlem!

Nuckor låt oss enas, innan vi har tynat bort i en vägkant och förvisats till den orena fläkten!

Stärk särken, gör det nu!

 

En nuckas identitet.

Hon är tillbaka!

Det kan ej upprepas med för hög frekvens! En gång nucka; alltid nucka, en gång vildpenis; alltid vildpenis. Svårt att acceptera för den som, endast ser till en lista av kriterier, egenskaper, beteendemönster och fysiskt yttrande. Men en nucka är så mycket mer än en stereotyp, även en nucka har en identitet, unik för sin individ! Grundnuckan är dock alltid  kryddad av bitterhet, härjad av förakt och ofredad av misstro, detta har gjort henne till en uppmärksam och lyhörd individ, egenskaper som är eftertraktade, men inte alltid till en nuckas fördel.

Sug på ordet nucka, slut dina ögon och föreställ dig en individ som bär upp denna titel. Är det färgglatt?

”Grått”,” ruggigt”, ”ensligt”, är ord som gemene man ofta refererar till. Ämnet har varit användbart i små komiska visor och melodier,  Stefan Embert valde att uttrycka sig som följer;  ”hon har alltid levat vid sidan utav vägen, böjd över sin stickning, med händer grå och kalla…”.

Oavsett hur en Nuckas situation förändras så är älgarna i garderoben allt för många och har sedan länge utvecklats till en kronisk börda, det är ju själva definitionen av nucka.

Men vi ska vara snälla mot våra nuckor, ingen blir grå utan anledning. På grund av den vaksamhet som utvecklats hos nuckan efter återupprepade besvikelser och ensliga nätter i kandelaberns sken, har hon även en instinkt att förebygga likartat lidande hos andra individer. Av omvärlden kan detta anses vara allt från påträngande och märkligt till underlättande eller rentav helgonartat. Nuckan sträcker gärna ut en hjälpande hand, det hade varit till en nuckas fördel om hon besuttit en bläckfisks anatomiska struktur, ofta räcker hon ej till.

Man kan ofta se nuckan omgiven av kufar av diverse slag, där föreligger nämligen ingen vildpenisrisk och allt som inte är smittat av viruset bör enligt nuckan få chansen till en blomstrande framtid. Eftersom en nucka måste vurma och omhulda, utveckla, förmedla varma konversationer och positivt förvåna i en hejdlös takt, så blir hon slutligen grå. Omgiven av vildpenisar, räkor och mähän blir det ett tungrott projekt att införa blomster och gitarrspel i samhällets stereotypa vardag.

En nucka kan ofta söka stöd hos andra nuckor, men de ses på grund av tidsbrist sällan i flock.

Emellanåt kan en nucka välja ett större projekt, det handlar då om år av engagemang i ett utvalt objekt. Hon främjar, stöttar, hurrar, vägleder och inspirerar i regnbågens alla färger, erbjuds inga motprestationer kommer särken samtidigt anta en gulnad dassig ton, blodcirkulationen tryta och händerna som påföljd bli kalla.

Nuckan är ej kapabel till göra denna riskbedömning, hon har inga svårigheter att bryta ner en vildpenis i motbjudande molekyler, eller ha överseende med räkans bristande fotfäste men när det kommer till ett socialt offer som hon själv, då tappar hon lätt besinningen och låter det suga den sista orken ur henne. Bitterheten tar över, om hon hade fortsatt sticka vid sin vägkant så hade hon åtminstone haft en prydlig och jämn filt att dra över sina livlösa axlar. Så snurrar livet på för en nucka, om samhället ej tar sitt ansvar. Ta hand om våra nuckor! Vurma för nuckorna! Är du en vildpenis, ett våp, eller kanske en cityräka, ge då åtminstone nuckan en garnstump till sin filt, eller framför slutet på Stefan Emberts strof ”…men djupt inne i sitt hjärta är hon hetast av oss alla!”

Är du en fläktrökarmamma förväntar vi oss inget engagemang.

 

 

 

 

 

Den nye tar över!

”Pass på!” Den fromma rycker på axlarna och smackar med tungan, störtlöjligt! Här duger ingen liten fjollig varning, pass på, pass på för vad? En färgglad boll som kommer flygande, eller har luftmadrassen fått punktering? Nej här krävs något mer radikalt. Hur skulle gemene man välja att uttrycka sin mening när det kommer till allvaret, när medmänniskan löper stor risk att få ett jaz plan i skallbenet. Låt oss för herrens och vårt välbehags skull hoppas och tro att ordvalen snarare skulle vara något i stil med, GHHAAAAAKTA, varpå den yttrande fysiskt och spontant skulle påbörja en räddningsaktion. Det är vad som krävs i det här fallet, samt efterföljande förebyggande och rehabiliterande åtgärdsprogram.

Det här är ett tidigare diskuterad, men av samhällets lama reaktion att döma, så har föga notis tagits, reproduktionen förfaller.

Dessa RÄKOR! Det är nu påvisat att räksyndromet är ett allt för svårbotat virus, ständigt ändrar det form och skepnad och lyckas på så vis infiltrera sin säd i syndiga vaginor med slarviga ägarinnor. Okunskap ligger till stor grund för detta problem, det genetiska urvalet som försämras år för år gör att det blir svårt för de unga suktande hedniska flickebarnen att urskilja säden från vetet, bokstavligt talat. Det är med avsmak den visa ser på denna nya fenotyp, dess val av skepnad är generellt ohyggligt ämligt, testosteronlöst och blekt, men viruset är intelligent och har till viss del förstått hur den ska lura det otränade ögat. Den abnormt ämliga fenotypen fick en skrämmande hård genomslagskraft och den  spred sig bra, den gick även  i bräschen för en ny modeepok, det tajta, det lilla, det snäva, det uringade… Men nu har den bytt spår, och detta finner moder jord obehagligt och osmakligt. Det är en skam och en multipel synd att ta en för ögat fullt funktionsduglig och potentiellt stark manskropp och fullständigt förlama den handhavandes initiativ förmåga och naturliga färdigheter, genom att t.ex

• Tända en brinnande gnista för tv-spel.
• Framkalla bakterieskräck, överkänslighet mot vanlig hederlig frisk luft och mörkerrädsla.
• Lära den ord som ”läskigt och vått”.
• Ge den en katt.
• Få den att spontant yppa ljud som ”mosuschiimoschii mouuussss” När den ser en liten räkhund.

Detta virus har varit verksamt under decennier, man vill dock mena att den har arbetat i skym undan för att slå till underifrån när samhället och ekosystemet genomfört omedvetna anpassningar, smygräkornas avel har framlett döttrar som ser dessa egenskaper som något attraktivt.

Givetvis ligger det i den heligas natur att se detta som något vackert, alla skola vi älska våra medmänniskor, men att älska innebär nödvändigtvis inte avel.

Den kvinnliga instinkten är ur balans, de är lata och bekväma. Det är så enkelt att ta det som lätt tillgängligt är! Att omhulda en livlös räka kräver föga kraftansträngning, att finna, fånga och tämja en man kräver både tid och misslyckanden som generar i kunskap. Detta måste tillföras i tidig ålder och det är endast samhällets gemensamma insats mot viruset som kan rädda den framtida reproduktionen.

Pass på! Den nye tar över!

Djävulens järnhand; kvinnan i page!

What we call happiness in the strictest sense comes from the (preferably sudden) satisfaction of needs which have been dammed up to a high degree.

-Sigmund Freud

Du har sett henne, hon finns i allas vår vardag, hennes sträva anlete och välkammade page skvallrar om ett liv i torka och hon är utom all räddning.

Pagekvinnan har aktivt levt ibland oss sedan järnålderns början. Man misstänker att hon raskt började sin obehagliga utveckling efter det att det blev allt mer osedvanligt att transporta kvinnan med hjälp av ett fast grepp kring hennes hår. Förekomsten av pagekvinnor är relativt hög i skandinavien, där de mest frekvent förekommer i Svea rike, orsaken till detta är inte helt fastställd, men har sina teorier o att det främst beror på det gynsamma, beiga klimatet, den kultur som involvera schemaläggning och den omdiskuterade jantelagen.

Pagekvinnan känns lätt igen på sina karaktäristiskt dikreta drag, så som följer;

•   Munnen är i ett avslappnat tillstånd snörpt.
• Om pagekvinnan av artighetsskäl avfyrar ett leende, är det ytterst lokalt och glittrande ögon är inget som förekommer what so ever!
• Hon har kläder, men ingen lägger märke till dem. ”Man vill ju inte sticka ut”
• Hon har en partner, denne är tyslåten, gärna liten i växten och påminner om en blek slokande hummer i dvärgformat.
• Hon arbetar inom den offentliga sektorn.
• Hon har fyra veckors semester per år. Varken mer eller mindre!
• Att byta arbetsplats vore värre än att geomgå ett könsbyte.
• Om hon har barn, lever minst en av dem förtryckt i fel kropp, är drogmissbrukare eller monodepressiv men det låtsas man givetvis inte om och den stackars avkomman får fortsätta lida.
• Regn är farligt, det kan göra att man blir blöt.
• Väderleksrapporter är av största vikt!
• Hon blir fnittrig av rödvin.
• Henes man drömmer om ett vänsterprassel, drömmer och drömmer….
• Planering in i minsta detalj är A och O för ett fungerande liv, allat annat klasificeras som galenskap!
• Tid, klocka, schema och alarm är vackra ord.
• PAGEN! Den har hon haft sedan hon fick sitt första barn alternativt tillagade sin första köttfärslimpa.
• Godhet är inte ord som spontant vilar över pagen.
• ”Vad skulle grannarna säga” är en del av hennes livsmotto.
• Hon har ett fett pensionssparande!
• Hon ses inte i sälkskap med fläktrökarmammor och våp, även om hon kan lyckas avla fram såväl vildpenisar som barbievåp.

Pagekvinnan är en ytterst lömsk skapelse, hon kan på håll se god och frigid ut, men under den välkammade frisyren döljer sig en diktator som med sina syrliga kommentarer, sina nervärderande blickar och sin totala oförmåga att tillämpa spontanitet och lättvindighet, påverkar oss och i värsta fall styr våra val och ageranden.

Det är lätt att börja spekullera i aspekterna som frambringat pagen och dess påföljer, några vetenskapliga fakta finns ännu inte att ta del av, men visst finns en teori om att bitterheten tar fram dessa motbjudande egenskaper hos en kvinna.

Låt henne inte ta dig i besitting eller sätta sig på dig och vad du än gör, lev inte ditt liv som en slokande hummer i dvärgformat, risen är överhängande att det resulterar i en begynnande räkavel och det vill vi INTE!

Var medveten!

Fläktrökarmamman- medelålderns terrorist!

“Most people do not really want freedom, because freedom involves responsibility, and most people are frightened of responsibility.” 
― Sigmund Freud

Något som kategoriserar en nucka är att hon tänker mycket på framtiden, ett flertal scenarion om ålderdomen har självklart tänkts igenom, kommer det figurera barnbarn om julen, eller kommer nuckan sitta i sin gungstol i mörk vrå och huttra för  sig själv?

Ett steg i åldringsprocessen som hon dock gärna hoppar över i sina fantasier är medelåldern, detta till följd av skräcken som vilar över att bli en ”Fläktrökarmamma”, en grå homosapiens som, under fläkten, helt döljer sina kvinnliga drag bakom om en slöja av misär. 

Den fakta som finns att tillgå om medelålders kvinnnor är ytterst deperimerande, bland annat kan man finna åtskillig information om hur lådvinet knäcker medelålders kvinnnor, samma kategori sover sämst av alla och enligt Ingemo Bonnier så drabbas en stor del av kvinnor som befinner sig någonstans i livet mellan ung vuxen och ålderdom, av sorts svår sorg, en molande inre själslig smärta. För att inte tala om det fruktade, klimakteriet, då ohyggliga mängder svett skall utsöndras.

Ingemo Bonnier menar i sin artikel att den medelåldrade kvinnan skall finna det ohyggligt då männens uppmärksamhet dalar och hon inte längre är sedd, kvinnan går då in i en chockblandad sorgefas! Här har nuckorna en stor fördel, det ligger i deras natur att vara en separerad från mannens synfällt och tentakler, oavsett zinkhalt. 

En grupp inom de klimakteriedrabbades ramar som det i faktabaserna inte talas om i någon överdriven utsträckning är ”fläktrökarmammorna”. Det är min största övertygelse att vi alla har minst en fläktrökarmamma i vår umgängeskrets, i släkten eller i grannskapet.

Fläktrökarmamman 

• förekommer mest frekvent i lågavlönade kommuner.
• de grå mjukisbyxorna med knän, är det mest flitigt använda plagget i garderoben.
• om hon tänker efter så har hon inte burit jeans, vid något tillfälle det senaste året.
• hon har framavlat minst två barn (gärna fler)
• är inte nödvändigtvis ensamstående, men det är vanligt.
• hade en gång drömmar och visioner, men tappade de någonstans i den tidiga medelåldern. 
• tycker det mesta är jobbigt.
• suckar ohämmat var dag.
• röker givetvis enorma mängder.
• dricker hon vin, så sker det ur vanliga dricksglas. 
• kaffet är en av de få ljuspunkter som består.
• lider av någon form av kronisk trötthet.
• sjunger aldrig i duschen.
• är socialt hämmad.
• har oftast flottigt hår.
• var mest troligt rätt fager i sin ungdom, men det är i ett långt gånget stadie svårt att spåra.
• tillståndet är ej kroniskt, men ytterst svårbotligt, drastiska åtgärder och en återfunnen vilja krävs. 

 

Även om det finns avkommor som skvallrar om ett liv som involverat hädiska akter, så är det mest troligt något som sedan länge är borta med vinden. När fläktrökarmammans överväldigande matthet har lagt sig och östrogenhalten sinar, finns det stor risk för att klimakteriet och dess symptom kan vara ihållande i allt från tio till femton års tid, men med en viss otur kan detta vara något som består resterade tid av livet. 

Fläktrökarmamman kan därmed mycket väl vara omringad av barnbarn i sin ålderdom, men vägen dit är brutalt deprimerande. Så kära nuckor, tänk er för innan ni lämnar trygghetens vrå (hädelse), håll er på behörigt avstånd från nikotin och mata aldrig katten på diskbänken!  

*känner du dig träffad? Hjälp finns att få!

• http://www.kvinnojouren.se/
• http://www.slutarokalinjen.org/
• http://www.danskurser.org/
• http://www.reaklader.se/

Lycka till!

 

En nucka och en trekant.

“This is one race of people for whom psychoanalysis is of no use whatsoever.” 
― Sigmund Freud

Jag sticker inte under stolen med att jag gillar snusk, jag finner det nervkittlande att se på när Olle Waller informerar det svenska folket om vad köttets lustar och en viss grad av sinnessjukdom kan leda till för perverterade akter. Men kära vänner, mjältsjukans mara rider vårt samhälle.

Djungeltrummans rytm har åter nått mig, den har färdats från min hemkommun, över havet och viskat om  obscena hädelseakter bland ortsborna. När det gäller det som cirkulerar i den civila etern finns två möjliga scenarion att beakta. Det första är att det som sprids från munhåla, till örongång är en klar återspegling av verkligheten där små anekdoter återges i sin helhet, utan tillägg och avdrag. Det andra är att grannskapets invånare sitter hemma och spekulerar vid sina köksbord av furu, blossar under fläkten, iförd sina grå sunkiga mjukisbyxor, alt. plockar ihop en liten fruktsallad på ICA samtidigt som de tar sig en funderare över allmänhetens sexvanor. Vilket som är mest motbjudande, det låter jag vara osagt.

Att tala om vem som har ”satt på” vem är inte längre tillräckligt, nej det nya är att informera om vem som har köttat runt bland VILKAs kroppsvätskor, under samma tidpunkt.    

Enligt ett av vår tids största elektroniska uppslagsverk, skall otucktshandligar som involverar multipla individer vara relativt ovanligt. Man hävdar att det till stor del skall bero på den tvåsamhetsnormativitet som råder i vårt samhälle, men även den gemene mannens/kvinnans rädsla för att drabbas av virus i den heliga vaginan och givetvis så även på penis, spelar in. En viss dos av svartsjuka skall även kunna uppstå, revolutionerande fakta.

Jag finner det ohyggligt skräckande att dessa bieffekter skulle vara det avgörande i frågan om huruvida en obscen stygghetshandling med flertalet aktiva aktörer skall begås eller ej. 

Individer som faller för denna osunda aktivitet kan existera inom alla sorters folkslag och stammar, endast nuckorna står utanför denna syndens skamliga påhitt, det lär knappast behövas en förklaring till varför det faller sig på det viset.

Ord som spontant kommer till nuckan när ”stereo nuppning” kommer på tal, är:

• ohyggligt
• skamligt
• förnedrande
• skrämmande
• osunt
• koppögon
• kallsvett 

Vi har kommit en lång väg från att ”leka doktor”. Om herren visste att detta obscena samhälle skulle bli slutresultatet, hade han aldrig uppfunnit Ryska posten, ”jag har aldrig” eller sanning och konka!

Evolutionen har gjort en miss, nu talat vi inte om ett litet snedsteg, (så som man ofta benämner ett flyktigt bonusnupp), nej detta är lika illa och fullt jämförbart som att en äkta, trogen make skulle avla fram en hel skolklass utan fruns vetskap. OHYGGLIGT!

Kalla mig helylle, torr, konservativ, strikt, stel och präktig! Men jag vill kunna handla min mat utan att se skolsköterskan som numera jobbar på hälsovårdscentralen, stå och klämma på en zuchini samtidigt som hon då eventuellt funderar på huruvida hon i kassan har köttats av den långsamma killen på bussgods och den skumme badvakten, allt i en obscen orgie!

SLUTA!

 

 

Brunst, glädje och Motherfucking zink!

Time spent with cats is never wasted.  (detta finner jag endast obehagligt)
Sigmund Freud 

”We should fuck each others mothers”  

Låt oss bedriva otuckt med varandras mammor på morsdag!

En fantastiskt medryckande liten visa, med tillhörande bas.

 

Förlåt mig herre! 

Lördag kväll! 

kära läsare, forna förmyndare och nuckevänner, nu ska vi inte förhasta oss!  Ty en sann nuckas öde tilllåter henne efter år av osund ensamhet,  ej att göra så hysteriskt obscena utsvävningar som att förtära alkohol och nynna på små snuskiga visor på en lördag, då ska det möjligen ske i ensamhet, gärna med en sunkig kroppsodör i ett kallt rum.

De senaste två veckorna har nuckan gått på en fyrdubbel dos av zink, allt för att dräpa ödets onda avsikter och väcka en djurisk sexuell lust som möjligen skulle kunna locka till sig dugliga avelhannar inom en mycket diger areal! 

Att lida av zinkbrist är tämligen allvarligt! Enligt Wikipedia kan man bli både steril och impotent, arg, drabbas av cancer och senilitet!

Att överdosera är inte heller det helt riskfritt, men det är risker man får lov att taga som tvångsnucka!

En överdosering av zink kan direkt och indirekt leda till följande problem:

• syrebrist i blodet
• försämrat immunförsvar
• skitränna
• kräkningar
• vacklande rörelsemönster
• skrivproblem

Då jag tredubblat den rekommenderade zinkdosen, begav jag mig ut i en gedigen folkfest, antalet deltagare var väl tilltaget och stämningen var munter. Bland de unga människorna doftade det brunst och glädje! Men se, inte ens de potentiella vildpenisarna ville se åt nuckans håll, trots tappra försök med fladdrande opraktiskt hår, höga smärtsamma klackar och tillslut även sändebud, sicken missär! 

Så här sitter nu nuckan, knaprande på zinktabletter och stirrande ut i mörkret, inga dragande feromoner verkar ha utsöndrats, med tanke på den ohyggliga tomhet som råder utanför, på, innanför och i fönstret.

Kontentan, slutsatsen och faktumet är som följer:

• Det är inte möjligt att medicinera nuckighet.
• Tillståndet är opåverkningsbart.
• Det är fullständigt ovisentligt huruvida du ser glad och vänlig eller sur och ensam ut.
• Nuckigheten kan bli kronisk.
• Nuckigheten kommer förr eller senare att påverka hela ditt sociala liv.
• En nucka löper stor risk för att dö äldre än alla andra och ohyggligt ensam, mest troligt av allvarlig zinkförgiftning!

 

 

Mansdreggel vs. Tvestjärtar

Dreams are often most profound when they seem the most crazy.
Sigmund Freud
Det har upprättats en campingplats i klaveret!

Jag har tillrättavisat fejknuckorna och slagit vildpenisarna på fingrarna, en övertydlighet har tillämpats, förklarande ord och begrepp har överdocerats i långt löpande avhandlingar! Nu sliter nuckorna sig i håret och frågar sig, ”till vilken nytta”!?

En målgrupp har förbisetts och kvarstår outbildad!

Denna skara av oskolade personer som lever kvar i det förflutna, dvs den passerade epoken innan nuckans offentliga tillkännagivande, består av män som står i en position någonstans mellan de emliga räkorna och vildpenisarna.

Att denna ensamble av alldagliga män har sluppit mellan detta informella regelverks fingrar, är endast ett tydligt tecken på nuckans totala avhållsamhet och brist på vardaglig manskontakt!

Denna grupp domineras av individer som ser aktivitet av hednisk karaktär (vad ungdomar idag kallar för att sexa, märkligt uttryck), som en vinst i vardagen, något man inte tackar nej till då tillfälle bjuds, man tackar bockar, dreglar och utför! Till skillnad från vildpenisen, saknar den aldaglige den sexuella dragningskraft och manipulativa förmåga som krävs för att locka svårfångade offer ned i den smustiga halmen! Därmed tager den aldaglige det som bjuds, alternativt i mer sällsynta fall har varit en trogen partner sedan dess att denne fyllt femton jordsnurr.

För att undvika den bittra läsaren att peka på skämen och utbrista ”se, inga fantastiska män nämns i denna etologi!”, så skall vi icke förglömma den fåtaliga, närmast utrotningshotade skaran av vackra fantastiska magrutemän utan vildpenissyndrom, även om dessa ej kan klassificeras som aldagliga kommer dessa att hamna under denna kategori, detta beror på att det är högst onödigt att skapa en målgrupp för en ensamble som utgörs av färre än fem individer.

Den lärdom som nu står i begrepp att kungöras riktar sig till större delen av världens män, de manliga homosapiens som inte utgör huvudkaraktären i en romantisk film, smälter en fullsatt arena med sin skönsång och välstämda gitarr eller löper 100 meter på 9.69 sekunder om man så uttrycker det, gruppen utesluter även vildpenisar och räkmän!

Något alla dessa individer har gemensamt är dess starka tro på följande;

”Män bedriver otuckt så snart en villig hona visar upp sin brunst, kvinnor begår denna hedniska akt efter behag”  

(Killar ligger när de får och tjejer när de vill)

Ytterst missvisande!

Slinkor, våp, ylleflickor, fejknuckor, amish-hustrur och mammor vältrar sig i halmen när viljan pockar på. Notera att nuckan inte nämns bland de övriga kvinnoformerna! Ödet och slumpen ,eller herrens makter spelar en betydligt större roll i en nuckas rent sexuella leverne, än vad det generellt gör för övriga kvinnoraser.

En nucka saknar inte helt och hållet köttets lustars symptom, det är ju trots allt en nedärvt egenskap som reproduktionen bevarat för att förhindra att reproduktionen skall upphöra. Det framgår dock genom flertalet exemplar att kroppens hopp om vidare avel avtar allt efterssom nuckestadiet fortlöper, denna onaturliga avhållsamhet kan sedemera ses som ett passivt missbruk, vanan blir en trygghet. Pigkammarens klara sken blir fläckfritt och tvestjärtens sällskap värmer om natten.

Vägen dit, där nuckelivet blir till ett euforiskt tillstånd är lång, brant och kantad av ohyggliga små anekdoter och avspisningar, alternativt inga alls, så vänligen sluta campa i nuckornas klavér!

Barbievåpet-en obscen hynda!

Flowers are restful to look at. They have neither emotions nor conflicts.
Sigmund Freud

Pigkammren har skakat om natten! Nuckans emliga kroppshydda har i sin ensamhet ruckats fram och åter under täcket, likt en passiv rökare som ofrivilligt inhallerar en ohednisk restprodukt från en annan individ, har hon delat rytmen från ett nuppande par.  Barbie gjorde entre! 

Att våpen gör succe, det vet vi redan, men att det fnns en underkategori av de slinkigaste våpen, det är ett fakta som kan har förbigått många av oss, denna obcsent skenheliga varelse möter var gryning iförd en chick outfit, noga utvald för ändamålet, åtminstonde ur ett kosmetiskt perspektiv.

Barbievåpet är en slät och vacker kvinna som står mitt i käderna och går närmast att förknippa med en skyltdocka. Med risk för att nu låta som en minder fager och mer hårig feminist så kommer jag nu helt krast att såga Barbie och hennes harem. 

Till skillnad från originalvåpet, kan barbievåpet ofta ses som en flickvän eller även fästmo ( ett modern uttryck för det som tidigare kalldes trolovad), hon förekommer främst i sammanhang där det rör sig om färska separationer, så som skilsmässor. En annan nämnvärd egenskap som särpräglar Barbievåpet är hennes fantastiska förmåga att undkomma med ett mindre imponerande intellekt, i lite mer socialt avancerade situationer än orginalvåpet. 

I var mans hjärna finnes ett durkslag, detta är spciellt urformat för att filtrera Barbies tal och akt. 

Ty vad en nucka ser är följande: 

• Hon fryser i sin mycket snygga, men oerhört tighta och opraktiska klädsel.
• Hon har nio lager foundation (nytt ord för brunkräm) klockan sju på morgonen på kalfjället.
• Ur hennes välmålade mun hoppar det ut saker som ”det där ser tungt ut”, för att därefter posera med en kopp kaffe, i aftonsolen. 
• Hon bidrar inte med någon som helst handlingskraftig gärning, men le och fladdra med ögonfransarna, det kan hon! För att inte skrynkla till klädseln så gör hon bäst i att inte gestikulera allt för vilt med övriga kroppsdelar. 
• Hon ställer artiga frågor, såsom hon sett andra göra, men som grå nucka kan du lika gärna svara ”hold kjeften på deg” utan att hon skulle reagera, för medan du rör på munnen , har Barbie fullt upp med att justera sitt anlete.

 

Vad en man, med eller utan vildpenis (se tidigare inlägg för att få insikt i begreppet), ser är detta och endast detta:

• Den är så snygg, låt oss föröka oss!!!

 

 

Barbievåpet är vacker att se på, så länge hon står still och är tyst och ingen initiativkrävande verksamet pågår i närmiljön. Jag känner nu nästan hur håret växer i nuckans armhåla, men bedriver man ohednisk aktivitet i närliggande pigkammare, så att ärkenukan her self vaknar upp av ett obscent utomstående rörelsemönster, ja då är detta reaktionen att vänta sig!

Låt oss nu vända på steken. Slut dina ögon och föreställ dig att nuckan sällskapas av en man, han är oerhört snygg, han är iklädd den manligaste av outfits, han ger sken av att härstamma från de bästa av urjägare, han kroppshydda är athletisk, spänstig och snabb. I en solig fjällsluttning skall han tända upp en eld, koka kaffe och tillaga en av sina nyskjutna ripor. 

Så frågar den kosmetiske guden hur man gör upp en eld och börjar bläddra i en modetiding full med röda herrbyxor. Inget åka av blir det i pigkammaren den natten! 

En regelrätt nucka har inget durkslag! Detta beror på att moder jord står oss nära och hon hade inte heller som avsikt att förse en man med skjorta, kavaj och röda byxor. 

 

 

 

 

 

Släpp kukarna loss det är vår!

Så är kvällsluften åter frisk och ljum, det spritter i var buske och atmosfären blir allt mer pilsk, vildpenisarnas högsäsong är här! ”Släpp kukarna loss det är vår!” Hujedamig säger jag bara!

Även den mest utpräglade vildpenis kan under våren hamna ur balans, den kan komma att överskatta sin förmåga och ohämmat gå på offer som under andra tider på året skulle komma att klassas som obrukbara, denna överskattning ökar frekvent i takt med åldrande. Ty jag säger detta, att ta sig in under en välsnörad särk är inte det lättaste, nej förlåt mig, det strider mot moder jords regelverk och är därmed under lagliga omständigheter omöjligt!

Men som sagt, våren påverkar oss alla och vildpenisens känslespröt löper amok, vilket leder till ett och annat snedsteg i parningsdansen. Vi vet alla att denna parasit skyr ärkenuckor som mig, likt pesten, men jesus, nu har det hänt, vildpenisen har beivrat sig och lagt in en stöt! Mycket skall stämma för att en nucka ska få vara med om en sådan sak, det är självklart att denne hade ett ytterst skralt utbud av nuppningsbara* slinkiga offer och att våren blomstrade med full kraft. Upplevelsen var av högst sedelärande karaktär med en krydda av avsmak och obehag!

Den uppmärksamme har nu förstått att min jägare inte var en fantastisk ung man med ett charmerande leende, en vältränad kroppshydda och ett fast handslag. Nej denne tillhörde det äldre, flottigare gardet och besitter den fantastiskt obehagliga men häpnadsväckande egenskapen att lokalisera, förföra och erövra villiga honom i alla åldrar. Han har en aura som signalerar att han var morgon ser sig i spegeln, sjunger ”sexbomb” och i badrummet skapar en form av enmansrumba av ytterst sensuell karaktär. Precis vad som väcker en pirrande känsla av lust hos en sann nucka i särk, NOT! 

Det är uppenbart att det finns ett allt för stort antal villiga honor som låter sig luras av denna parningsdans, det är min mission att rädda de slinkor som står på den slampiga ruinens brant, från att rasa ned i ett fördärv av hädelser och könssjukdomar av obscen karaktär. Det är därför viktigt att känna igen de uppenbara tecken som den övermogne vildpenisen strör omkring sig under sin förförelseakt!

1. Den bokstavligen öser komplimanger över allt som hör dig till; dina skor, dina strumpor din hållning, kanske till och med hur fint du snyter din snoriga näsa. Hans önskade repons: du skola med tindrande blick se in i hans ögon och låta skönja en inre önskan om att vidröra hans håriga arm!
2. Med sin obehagliga hand försöker den klappa dig på dina olika utstickande kroppsdelar, så som din axel, din underarm, eller vid mer extrema fall på ditt knä. Hans önskade reaktion: Du skola rodna och hänfört hålla med honom i allt han säger och lite till, mest önskvärt är förstås om du är så bortkollrad att du inte har en aning om vad som sägs, utan bara med ett våpigt men glatt ansiktsuttryck nickar då och då.  

Har du kommit igenom både fas ett och två så måste jag vänligt men bestämt upplysa om att du klassificeras som en villig hona av den slampiga sorten, speciellt om du inte ännu är tjugofem fyllda och din vildpenis erhöll en diger ålder, ett gap prytt av hårt rostade kalaspuffständer och en flottig gråsprängd kalufs.

 

Det är högst naturligt att en avvisad vildpenis visar ett lätt vredesmod, det är inte var dag han får gå hem hungrig, med spisekroken i hand, faktum är att det är ytterst ovanligt för en sådan man! Det är även helt normalt att nuckan efter ett sådant påhopp låser om sig i pigkammaren!

 

Vildpenisar SANSA er!

 

*Nuppning = Ett ord som beskriver den hedniska parningsakten på ett lättsamt och glatt sätt.